Att göra allt man inte borde göra.
Nu ska jag ha en krånglig presentation imorgon. Jag har vetat om det sen skolan började (i början av januari). Istället pratar jag med en kär vän, spanar på folk och försöker ta reda på skvaller om min by i Sverige. Då kan jag ju lika gärna passa på att berätta lite om veckorna som varit.
De har varit verkligt döda med undantag. Det jag gjort, i stora drag, är att söka jobb och bostad, snacka skit med Claude (som vanligt mycket trevligt) och tränat lite. Undantagen är exempelvis att jag fått tillfälle att fråga ut mina ATTAC-pensionärer, så där som jag älskar att göra. Deras berättelse är helt klart en av de mest upplysande som jag fått ta del av.Kort: de är födda eller nästan födda i Algeriet, har levt där stora delar av livet och varit aktiva i kampen emot den franska kolonialismen och för ett fritt Algeriet. Denna politiska fråga har splittrat deras familj i två delar. Hela deras liv har varit politiskt och när ATTAC bildades, år 1998, var det en bara en förlägning av deras politiska idéer. De är födda på 30-talet och brinner för en annan värld. Det franska samhället är präglat av kolonialismen långt mer än jag tänkt. Tänk att denna kolonisatör har varit ockuperat...
En annan skoj grej är att det är ett gäng svenska journalister på IS (Internationella Skolorna) från allt möjligt, som Eskilstunakuriren, rapport och P1.
Appropå eld. Att se människor utan livsgnista är läskigt. Människor som man man se har gett upp och bara genomlider. De är läskiga för att man inte kan läsa något mer i dem än att de är less (less i plural?), de är oberäkneliga. Mitt liv i parken har gjort att jag upptäckt en eller två. Dessa är också ofta svårare att sätta fingret på, att lista ut eller att få kontakt med. De här veckorna är det för övrigt liv i parken. Dels för att det är lov, dels för att ett månadslångt tivoli har installerats i närheten. Värme och den naturliga glädje den medför är på intåg! Välkommen!
Något jag ser fram emot är fredagens klassdisco med temat: könsbyte. Eftersom klassens killar är få och jag ändå inte är särskilt kvinlig så assisterar jag som tjej. Två i klassen har under dessa veckor deserterat och kommer sannerligen saknas! Hm. Undra vad de skulle hitta på?
Under dessa veckor har jag insett att det finns saker (t-ex samhällsklimatet, osten, hundarna, det levande livet) som är attraktivt med detta land men att jag SAKNAR och PRIORITERAR min klan, skogen, mitt språk och friheten det innebär för mycket för att kunna vara borta alltför länge.
Åter till zapatisterna, EZLN, deras viktighet och allt det på franska!
De har varit verkligt döda med undantag. Det jag gjort, i stora drag, är att söka jobb och bostad, snacka skit med Claude (som vanligt mycket trevligt) och tränat lite. Undantagen är exempelvis att jag fått tillfälle att fråga ut mina ATTAC-pensionärer, så där som jag älskar att göra. Deras berättelse är helt klart en av de mest upplysande som jag fått ta del av.Kort: de är födda eller nästan födda i Algeriet, har levt där stora delar av livet och varit aktiva i kampen emot den franska kolonialismen och för ett fritt Algeriet. Denna politiska fråga har splittrat deras familj i två delar. Hela deras liv har varit politiskt och när ATTAC bildades, år 1998, var det en bara en förlägning av deras politiska idéer. De är födda på 30-talet och brinner för en annan värld. Det franska samhället är präglat av kolonialismen långt mer än jag tänkt. Tänk att denna kolonisatör har varit ockuperat...
En annan skoj grej är att det är ett gäng svenska journalister på IS (Internationella Skolorna) från allt möjligt, som Eskilstunakuriren, rapport och P1.
Appropå eld. Att se människor utan livsgnista är läskigt. Människor som man man se har gett upp och bara genomlider. De är läskiga för att man inte kan läsa något mer i dem än att de är less (less i plural?), de är oberäkneliga. Mitt liv i parken har gjort att jag upptäckt en eller två. Dessa är också ofta svårare att sätta fingret på, att lista ut eller att få kontakt med. De här veckorna är det för övrigt liv i parken. Dels för att det är lov, dels för att ett månadslångt tivoli har installerats i närheten. Värme och den naturliga glädje den medför är på intåg! Välkommen!
Något jag ser fram emot är fredagens klassdisco med temat: könsbyte. Eftersom klassens killar är få och jag ändå inte är särskilt kvinlig så assisterar jag som tjej. Två i klassen har under dessa veckor deserterat och kommer sannerligen saknas! Hm. Undra vad de skulle hitta på?
Under dessa veckor har jag insett att det finns saker (t-ex samhällsklimatet, osten, hundarna, det levande livet) som är attraktivt med detta land men att jag SAKNAR och PRIORITERAR min klan, skogen, mitt språk och friheten det innebär för mycket för att kunna vara borta alltför länge.
Åter till zapatisterna, EZLN, deras viktighet och allt det på franska!
Lyckan att lyckas förstå och bli förstådd
Att vi människor är rätt lika tar jag för givet. De andra ögonblicken gör mig förvånad.
Chansen att lyckas göra sig förstådd ökar dag för dag, med reservation för undantag. Vet inte om det är möjligt att kunna behärska franska till fullo, språket är krångligt och är mer än ord. Medvetenhet om att risken finns och är ganska stor att jag får ta massa små skogsstigar för att göra mig förstådd gör att jag tfaktiskt få rutin på tvekar. Som tur är kommer vi inte undan från fransmänniskorna! Man kan faktiskt få rutin på detta med att snubbla, klättra och köra på ändå rent kommunikativt. En skillnad är att man kan snakca svenska utan att röra särskilt mycket på munnen, så funkar det INTE på franska.
Jag har funderat mycket på vad som gör mig till utlänning och vad som gör att jag upptäcker andra utlänningar. Ofta handlar det om de små orden som man inte kan, som inte faller naturligt eller som man undviker. I parken är detta tydligt. När man sitter där kommer det alltid folk och sätter sig brevid en, oavsett om det finns tomma bänkar eller inte. Innan de sätter sig, säger de flesta något lilet som visar på respekt eller vilja att kommunicera, typ "kan jag sitta här", "jag ska bara vila lite" eller "visst är det varmt idag". I min välrd är jag ensam i parken om jag kom ensam, så jag brukar missa att svara med dessa små ord och ibland inte orka svara. Det som brukar hända sen är att personen sätter sig och ställer frågan "ni är inte fransk va?"
Annars har uttal, språk och kroppspråk sin roll. Något jag lagt märke till är att det i den franska kulturen, uttryckssättet, förhållningssättet etc. ligget en väldig självsäkerhet oavsett hur det förhåller sig där inne. Den osäkerhet jag uppmärksammat har varit i frågornas namn, då personen i fråga inte riktigt tog några beslut alls utan att fråga. Osäkerhet i ilska är också en variant..
Antingen är jag väldigt fördomsfull eller så har svenskar något speciellt över sitt kroppsspråk. Det går inte riktigt att sätta fingret på, hjälp!?
Chansen att lyckas göra sig förstådd ökar dag för dag, med reservation för undantag. Vet inte om det är möjligt att kunna behärska franska till fullo, språket är krångligt och är mer än ord. Medvetenhet om att risken finns och är ganska stor att jag får ta massa små skogsstigar för att göra mig förstådd gör att jag tfaktiskt få rutin på tvekar. Som tur är kommer vi inte undan från fransmänniskorna! Man kan faktiskt få rutin på detta med att snubbla, klättra och köra på ändå rent kommunikativt. En skillnad är att man kan snakca svenska utan att röra särskilt mycket på munnen, så funkar det INTE på franska.
Jag har funderat mycket på vad som gör mig till utlänning och vad som gör att jag upptäcker andra utlänningar. Ofta handlar det om de små orden som man inte kan, som inte faller naturligt eller som man undviker. I parken är detta tydligt. När man sitter där kommer det alltid folk och sätter sig brevid en, oavsett om det finns tomma bänkar eller inte. Innan de sätter sig, säger de flesta något lilet som visar på respekt eller vilja att kommunicera, typ "kan jag sitta här", "jag ska bara vila lite" eller "visst är det varmt idag". I min välrd är jag ensam i parken om jag kom ensam, så jag brukar missa att svara med dessa små ord och ibland inte orka svara. Det som brukar hända sen är att personen sätter sig och ställer frågan "ni är inte fransk va?"
Annars har uttal, språk och kroppspråk sin roll. Något jag lagt märke till är att det i den franska kulturen, uttryckssättet, förhållningssättet etc. ligget en väldig självsäkerhet oavsett hur det förhåller sig där inne. Den osäkerhet jag uppmärksammat har varit i frågornas namn, då personen i fråga inte riktigt tog några beslut alls utan att fråga. Osäkerhet i ilska är också en variant..
Antingen är jag väldigt fördomsfull eller så har svenskar något speciellt över sitt kroppsspråk. Det går inte riktigt att sätta fingret på, hjälp!?
Något litet kan göra så mycket!
Jag har två nära vänner där hemma som improviserar och hattar runt extremt mycket, utan att för den skull minsta glädjen.
Denna halva vecka i Marseille med vår kära, högst flummiga och mycket franska lärarinna har verkligen gjort minnena av mina vänner levande. Visst kan man inte rå för att fransmän strejkar, att mycket är stängt på måndagar, att vädret är värre än någonsin etc. men ändå. Denna halva vecka har vi bommat planerade grej efter grej. Vi har följt hamnen åt vänster för att komma undrfun med att det inte var alls dit vi skulle, för att komma fram till att vi inte alls är på rätt sida stan etc. Vi har varit på Notre Dame de la Garde som är Marseilles högsta punkt i stormväder - så själva guidningen var inte värst framkomlig.
Det närmaste vi kom till båttur i Marseille (vi skulle åka till öar och gammalt fängelse/slott? va?) var två båtturer från den ena sidan hamnen till den andra. Oftas har dessa blöta, förvirrade dagar slutat med café. Trots detta har vi sett en del och blivit introducerade till Cours Julien som är en ungdomsgata, skulle man kunna säga. Ungdomskulturen lever där med graffiti, spelningar, gallerier, musikaffärer etc. Något av det första jag upptäckte var enormt efterlängtad musik! Jag har suktat efter Groundation i en vecka nu, kan inte ladda ner, glömt skivorna hemma och har bara klagat i tysthet (alltså inte bett om hjälp). Idag var nöden extra stor och jag nynnade på en speciell låt hela dagen. När vi kommer upp till denna gata och passerar ett café, spelas just denna min låt! Tillfredställelsen var total!
Precis såhär var det att livet med min två vänner..
Denna halva vecka i Marseille med vår kära, högst flummiga och mycket franska lärarinna har verkligen gjort minnena av mina vänner levande. Visst kan man inte rå för att fransmän strejkar, att mycket är stängt på måndagar, att vädret är värre än någonsin etc. men ändå. Denna halva vecka har vi bommat planerade grej efter grej. Vi har följt hamnen åt vänster för att komma undrfun med att det inte var alls dit vi skulle, för att komma fram till att vi inte alls är på rätt sida stan etc. Vi har varit på Notre Dame de la Garde som är Marseilles högsta punkt i stormväder - så själva guidningen var inte värst framkomlig.
Det närmaste vi kom till båttur i Marseille (vi skulle åka till öar och gammalt fängelse/slott? va?) var två båtturer från den ena sidan hamnen till den andra. Oftas har dessa blöta, förvirrade dagar slutat med café. Trots detta har vi sett en del och blivit introducerade till Cours Julien som är en ungdomsgata, skulle man kunna säga. Ungdomskulturen lever där med graffiti, spelningar, gallerier, musikaffärer etc. Något av det första jag upptäckte var enormt efterlängtad musik! Jag har suktat efter Groundation i en vecka nu, kan inte ladda ner, glömt skivorna hemma och har bara klagat i tysthet (alltså inte bett om hjälp). Idag var nöden extra stor och jag nynnade på en speciell låt hela dagen. När vi kommer upp till denna gata och passerar ett café, spelas just denna min låt! Tillfredställelsen var total!
Precis såhär var det att livet med min två vänner..
Hundarna i vår stad.
Utom att kunna bli rastad på gågatan, följa med matte in i affärer och på diverse ställen så har man som hund i denna stad fler previligier. Man är i allmänhet mycket fritt hållen och får ofta gå lös. Något som gestaltar friheten som hundarna i vår stad har speciellt mycket är livet i parkerna. Mittemot mitt bostadsområde Parc Cezanne, finns en riktigt park- Parc de la Torse. Denna park används flitigt, både som park, lekpark och idrottsplats. Här är också något som måste vara hundens paradis. Här är du nästan jämt lös, du får träffa massa andra hundar att leka med, bråka med och jucka loss med. Förra gången jag satt i parken var det ett gäng på fem hundar av alla dess sorter som gjorde allt tänkbart i hundväg, fast som i människoväg skulle uppfattas som orgie in public. Ofta tar det ganska lång tid att ursilkja ägare till hundarna från högst temoprära mattar och hussar. De allra flesta hundar i denna stad har då förstått det här med frihet under ansvar...
Parkerliv är trevligt men beror nog på bristen av annat gemensam, grön yta. Merparten av skog i närheten är privat, instängslad med höga stängsel eller/och hundvaktad!
Parkerliv är trevligt men beror nog på bristen av annat gemensam, grön yta. Merparten av skog i närheten är privat, instängslad med höga stängsel eller/och hundvaktad!
Grève generale, Marseille -09
Denna denomstration var massiv. Ordningen i tåget skulle vara: facken, organisationer och sist de politiska partierna. Den första timmen gick åt att organisera ledet, de följande 3.5 gick åt att vänta på att vi (jag gick med organisationerna) skulle komma fram. Galet mycket folk. Galet. Efter ett tag försökte jag komma till ledets början, men det gick inte alls. Många av de deltagande som jag fick kontakt med i den äldre generationen demonstrerade för ungdomen. Det är hot om privatiseringar, nerskärningar i offentlig verksamhet och sämre securité social som skapar agg men det var något om en konvention 66 som jag inte riktigt förstod var det var. Den villl iallafall Sakrkozy tuer. Måste ta reda på mer.
I den grupp jag hängde med till en början (soc.tanter och gubbar) diskuterades strejk, makt och inflytande. När jag berättade lite om Sverige frågade en man mig : - Vadå, vad gör ni i Sverige när ni är missnöjda med något och vill ha förändring?
Ja, vad gör vi? Väntar till nästa val? Klagar lite i våra hem eller på jobbet?
/om ni klickar på bilderna så står det mer!
Två av de stora stridsfrågorna ... 
Une grève, les grèvistes
Fransmänniskor använder inte språket som svenskar. De använder ord som i Sverige skulle falla utanför ramen för vad som är artigt och ok att säga. Mycket av detta beror ju på att språken är olika och att kontexten i franska är helt nödvändig (jag undrar hur det går till att dikta här). Exempelvis: här säger man "min kvinna", till sin fru, sambo etc. Här säger man att en person är borgerlig utan att den är politisk och utan att man är kommunist. Här heter konstig "bizarre" och man pratar jämt som om man vore arg. Idag i en teknik-affär ställde sig två kvinnor bredvid mig och betraktade fotoapparater. Ytterligare en kvinna ställer sig för att undersöka dem. Helt plötsligt börjar två av dem, för varandra helt okända kvinnor att skrika och bråka på varandra. Orden var inte fula, men arga. Den senare tillkomna kvinnan klagade på att den som stod där först tog för mycket plats. Jag kunde inte hålla mig från att le- stort och efter någon minut kollade de på mig utan ord. De fattade väl inte varför jag tyckt det var underhållande...
Imorgon infaller en stor nationell strejkdag i detta strejkande land. Detta gäller mycket och framförallt områden som transport, skolor, funktionärer som de statligt anställda heter (lärarna är statligt anställda). Det onda blodet gäller nerskärningar i skolor, nya reformer, hur man hanterar den ekonomsika krisen mm. Som sagt är strejk inte grand chose är. Denna dag innebär också demonstrationer i massor! Aix är en blå och ganska liten stad, men ligger nära Marseille. En dag som imorgon rättfärdigar skolk!
Jag lovar bildbevis..
Imorgon infaller en stor nationell strejkdag i detta strejkande land. Detta gäller mycket och framförallt områden som transport, skolor, funktionärer som de statligt anställda heter (lärarna är statligt anställda). Det onda blodet gäller nerskärningar i skolor, nya reformer, hur man hanterar den ekonomsika krisen mm. Som sagt är strejk inte grand chose är. Denna dag innebär också demonstrationer i massor! Aix är en blå och ganska liten stad, men ligger nära Marseille. En dag som imorgon rättfärdigar skolk!
Jag lovar bildbevis..
Tillägg
Just ja. Glömde jag säga att jag längtar grymt mycket efter P1 och första maj. Demonstrationen i solidaritet för Palestina var massiv! Den var första maj i stockholm gånger två! Alltså finns det möjligheter...
Det är inte möjligt att vänta på första maj och P1. France Inter är en radiokanal som är ungefär som P1 fast med mer musik. Franska vänsterorganisationer är för mig luddigt än så länge.
Det är inte möjligt att vänta på första maj och P1. France Inter är en radiokanal som är ungefär som P1 fast med mer musik. Franska vänsterorganisationer är för mig luddigt än så länge.
En politiskt frustrerad jag.
Veckan var underhållande. De många strejker som utbrutit har tagit sig i klassrummet i form av debatt. Detta kopplat till Instutions francias såklart, men ändå. Presidenten har enormt mycket makt och ansvar- enligt modellen efter De Gaulle som grundade den femte republiken. Något som är ganska förvånande med dagens franska samhälle är att mindre än 10% av de arbetsföra är anslutna till något fack. Ändå strejkas det för full fart- helst på tisdagar och torsdagar, har vi fått lära oss. Det är de dagar då flest är ute och jobbar.
Helgen har ägnats åt vänner, gäster till min värdfamilj och kurering. Kärlek, mat och champange gjorde susen! En av gästerna var danska och fd tolk i europaparlamentet, så vi slöt våra nordiska huven ihop för att lista ut både det ena och andra om fransmänniskor, franska och oss själva.
Idag har jag upptäckt att jag är i stort behov av politiskt sällskap. Detta är ett behov som får konsekvenser om det inte tillfredställs... Kanske ska jag leva politiskt som huvudsyssla?
Morgondagen: skola (mumms) och orientalisk dans (?) skepp kommer lastat .
Helgen har ägnats åt vänner, gäster till min värdfamilj och kurering. Kärlek, mat och champange gjorde susen! En av gästerna var danska och fd tolk i europaparlamentet, så vi slöt våra nordiska huven ihop för att lista ut både det ena och andra om fransmänniskor, franska och oss själva.
Idag har jag upptäckt att jag är i stort behov av politiskt sällskap. Detta är ett behov som får konsekvenser om det inte tillfredställs... Kanske ska jag leva politiskt som huvudsyssla?
Morgondagen: skola (mumms) och orientalisk dans (?) skepp kommer lastat .
Une problème cacastrophique!
Denna dag har ägnats åt språkligheter som till ytan kan verka lätta Vi har exempelvis tränat på
Liasons-förbindelser och hur det kan bli fel
Ils sont- uttalas il zont (-t+ nasalt o/å) och betyder de har
Ils ont- uttalas ils ont(-t+ nasalt o/å) och betyder de är
Les enfants- le zenfant
J-ljud
Chaque jour je me reveille á 7 heures
Nasal-ljud
Blanc
Blond
Och l' intonation , om på svenska handlar om vilken melodi man ska ha på meningarna
Något skandinavier ofta se tromper på är u-ljud, som i huite. Jag fattar fortfarande inte riktigt hur det ska vara utom tt man ska röra mycket på munnen...
Prova! Det svåraste av allt är nog alla -r och därför har det tämligen vanliga uttrycket "Au revoir" förvandlats till "orvar". Ne marche pas. Jag tänker att man kan börja att träna på skånska och sen gå över till fransk sång för att slutligen kunna prata.
Kulturella skillnader debatterades också denna dag. Vi återkommer i slutet av kursen. Det var vår svenska rektor som höll i det hela. Några konstateranden är att vi inte ska vara rädda för att bråka och skrika, att detta med kroppskontakt skiljer sig åt rejält mellan Sverige och Frankrike (jag saknar de svenska kramarna), fransmän är väldgt raka och över lag streber (hur gör man det ordet i plural?)och även fast de låter arga så är det ofta språkliga missförstånd.
Utöver beteendemönster finns det samhällsmönster som är intressanta att lägga märke till. Exempelvis att kvinnor i Frankrike får vara hemma 10 veckor efter att de har fött barn (pappan får 2) och därefter kan välja att vara hemma med nästan inga pengar alls är en fråga. Att dagis nästan inte heller finns är en annan. Å andra sidan ser familjen och familjereationer helt annorlunda ut, ofta finns en stöttande mormor eller farmor.. Nyligen födde en minister i Sarkozy barn. Man vet inte vem fadern är och hon är inte gift. Hon var tillbaka på jobbet FEM dagar efter att hon fött barn! En av mina stora frågor är: vad händer med barnen, mjölken och kvinnan?? För övrigt är det, såklart, traditionen framför allt som gäller för levnad och samlevnad.
En annan samlevnadsform som är svår att rubba är den med hunden. Detta med hundar på stan är intressant. På det som skulle kunna översättas till vår gågata (fast det inte finns en bilfri plats i hela stan och trottoarerna är väldigt trånga- hur gör de rullstolsburna?), cours Mirabeau spatserar många fina damer med sina pyttesmå hundar med kläder morgon som kväll. De rastar alltså sina hundar på det vi skulle kalla gågata. När jag frågade mitt par om detta berättade de att det visserligen är förbjudet och att man kan få böter för att orsaka hundskitna gator, men att hundarna är något av heliga och politikerna går som katter runt het gröt kring detta problem. Det finns ett uttryck som på svenska skulle vara: om det skulle vara så att man inte kan ha hund så kanske man kan skaffa barn. Hndarna och hundskiten är une probleme cacastrophique- det är ett bajsoblem
Albla och jag hr lärt oss hur tabs funkar!
Bon soir!
Liasons-förbindelser och hur det kan bli fel
Ils sont- uttalas il zont (-t+ nasalt o/å) och betyder de har
Ils ont- uttalas ils ont(-t+ nasalt o/å) och betyder de är
Les enfants- le zenfant
J-ljud
Chaque jour je me reveille á 7 heures
Nasal-ljud
Blanc
Blond
Och l' intonation , om på svenska handlar om vilken melodi man ska ha på meningarna
Något skandinavier ofta se tromper på är u-ljud, som i huite. Jag fattar fortfarande inte riktigt hur det ska vara utom tt man ska röra mycket på munnen...
Prova! Det svåraste av allt är nog alla -r och därför har det tämligen vanliga uttrycket "Au revoir" förvandlats till "orvar". Ne marche pas. Jag tänker att man kan börja att träna på skånska och sen gå över till fransk sång för att slutligen kunna prata.
Kulturella skillnader debatterades också denna dag. Vi återkommer i slutet av kursen. Det var vår svenska rektor som höll i det hela. Några konstateranden är att vi inte ska vara rädda för att bråka och skrika, att detta med kroppskontakt skiljer sig åt rejält mellan Sverige och Frankrike (jag saknar de svenska kramarna), fransmän är väldgt raka och över lag streber (hur gör man det ordet i plural?)och även fast de låter arga så är det ofta språkliga missförstånd.
Utöver beteendemönster finns det samhällsmönster som är intressanta att lägga märke till. Exempelvis att kvinnor i Frankrike får vara hemma 10 veckor efter att de har fött barn (pappan får 2) och därefter kan välja att vara hemma med nästan inga pengar alls är en fråga. Att dagis nästan inte heller finns är en annan. Å andra sidan ser familjen och familjereationer helt annorlunda ut, ofta finns en stöttande mormor eller farmor.. Nyligen födde en minister i Sarkozy barn. Man vet inte vem fadern är och hon är inte gift. Hon var tillbaka på jobbet FEM dagar efter att hon fött barn! En av mina stora frågor är: vad händer med barnen, mjölken och kvinnan?? För övrigt är det, såklart, traditionen framför allt som gäller för levnad och samlevnad.
En annan samlevnadsform som är svår att rubba är den med hunden. Detta med hundar på stan är intressant. På det som skulle kunna översättas till vår gågata (fast det inte finns en bilfri plats i hela stan och trottoarerna är väldigt trånga- hur gör de rullstolsburna?), cours Mirabeau spatserar många fina damer med sina pyttesmå hundar med kläder morgon som kväll. De rastar alltså sina hundar på det vi skulle kalla gågata. När jag frågade mitt par om detta berättade de att det visserligen är förbjudet och att man kan få böter för att orsaka hundskitna gator, men att hundarna är något av heliga och politikerna går som katter runt het gröt kring detta problem. Det finns ett uttryck som på svenska skulle vara: om det skulle vara så att man inte kan ha hund så kanske man kan skaffa barn. Hndarna och hundskiten är une probleme cacastrophique- det är ett bajsoblem
Albla och jag hr lärt oss hur tabs funkar!
Bon soir!
Une excurision incroyable!
Idag var vi på en utflykt. Vi hälsade på sommaren och livet, långt borta.
La Ciotat- en häftig stad vid havet (medelhavet) där det en fjord (calanques), kalkberg calcaire och en gammal viktig båtindustri. Men låt oss icke glömma de stora fransmännen Lummière vars första film utspelar sig och producerades i Ciotat!
Cassis- betyder vinbär på franska. Det är även en stad och den är känd för att göra vitt vin, i Provence producerar man nästan bara rött vin. Staden är omringad av fantastiska berg, kalkberg som ger en utsikt över det blåa medelhavet! C'est dommage att jag inte har bildbevis ännu!
Detta var bättre än svensk, varm sommar. Från ett kallt och isigt Aix till denna stora och generöst varma sol var en enormt skön upplevelse. Mycket frisk luft och myket gående gör kropp o knopp trött. Ett konstaterande är att många av oss är förvånade över att Frankrike är så franskt. Multinationella företag, englelska och den globala världen tycks inte riktigt nå in i detta land såsom andra länder. Istället regerar småbutiker, franska (överallt,jämt) och det franska sättet att leva och leva tillsammans i smhället. Visst finns det egenheter med varje land men det är märkligt att Frankrike har lyckats behälla så mycket och hålla andra saker borta i så hög grad som det fankskt har. Jag tänker att marknaden borde ha slutat knacka och börjat banka på dörren efter mer förändring.
Jaja, Alba (min kära vän och gitarr)väntar.
God natt gott folk!
La Ciotat- en häftig stad vid havet (medelhavet) där det en fjord (calanques), kalkberg calcaire och en gammal viktig båtindustri. Men låt oss icke glömma de stora fransmännen Lummière vars första film utspelar sig och producerades i Ciotat!
Cassis- betyder vinbär på franska. Det är även en stad och den är känd för att göra vitt vin, i Provence producerar man nästan bara rött vin. Staden är omringad av fantastiska berg, kalkberg som ger en utsikt över det blåa medelhavet! C'est dommage att jag inte har bildbevis ännu!
Detta var bättre än svensk, varm sommar. Från ett kallt och isigt Aix till denna stora och generöst varma sol var en enormt skön upplevelse. Mycket frisk luft och myket gående gör kropp o knopp trött. Ett konstaterande är att många av oss är förvånade över att Frankrike är så franskt. Multinationella företag, englelska och den globala världen tycks inte riktigt nå in i detta land såsom andra länder. Istället regerar småbutiker, franska (överallt,jämt) och det franska sättet att leva och leva tillsammans i smhället. Visst finns det egenheter med varje land men det är märkligt att Frankrike har lyckats behälla så mycket och hålla andra saker borta i så hög grad som det fankskt har. Jag tänker att marknaden borde ha slutat knacka och börjat banka på dörren efter mer förändring.
Jaja, Alba (min kära vän och gitarr)väntar.
God natt gott folk!
Diciplin- nödvändigt ont.
All denna snö, detta kaos tack vare snön och mycket passiv tid- tid som stått still för att Provence inte fungerar när det snöar, har fått mig att värdera målet med denna termin. Det finns massa positivt laddade ord jag kan använda för att beskriva mina förutsättningar i Aix, och det är möjligt att flyta på dessa länge, alltför länge. Att ha en riktig klass och klasskamrater är något jag längtat efter, tillvaron i södra Frankrike (än så länge) är mer är lagon trevlig och lätthanterlig. Risken finns att målet med denna termin glöms bort i allt annat .Problemet, rent konkret, är att klassen är en liten svensk grupp i stora frankrike, att vi umgås med varandra mycket och därmed pratar svenska. Pas bien.. Nödvändig åtgärd är att omprioritera och inte låta bevämlighet stå i vägen för målet: att lära mig så mycket franska det bara går. Detta på bekostnad av trevligt socialt häng med trygga, trevliga svenskar.
Organisationer är bra. De jag har kollat upp är jag tveksam till och till exempel MJV (miljöförbundet jordens vänner) finns inte alls i Aix, eller ens Marseille. Röda korset verkar syssla med sådant kommunerna och staten ska och ofta står för i Sverige. När jag tog upp detta med min kära madame (som för övrigt är socialist o spottar åt allt vad Sakozy heter- han är på myheterna nästan var dag) så menade hon att Sverige är värsta modelle pour le monde. Ur ett socialpolitiskt perspektiv. Detta känns främmande i en tid då det mesta är till salu- till och med välfärdsstaten Sverige.
Sen finns det ju ett vänster-block av organisationer där jag inte är riktigt orienterad.
Detta med satsmelodi är problematiskt...
God dag!Sen finns det ju ett vänster-block av organisationer där jag inte är riktigt orienterad.
Detta med satsmelodi är problematiskt...
